A LITTLE PARTY NEVER KILLED NOBODY
Så, min födelsedag börjar närma sig, ganska för fort faktiskt. Den här gången blir jag tjugofem och det jag har bävat för det de senaste fyra åren, men nu går det uppenbarligen inte att skjuta på det mer. Istället satte jag för någon vecka sedan mig ner med mina tre dagböcker från när jag var tretton till tjugoett år och samtliga bilder som är sparade från den tiden och gick igenom allt. Och jag kan bara säga en sak : tack gode gud för att man inte blir yngre. Det kanske inte känns så himla kul att bli äldre, men man ska ju inte för ett endaste ögonblick tro att det var bättre förr. Så mycket olycklig kärlek, drömmar, stora känslor, nej, tjugofem känns som rena semestern jämfört med att dras med allt det. Men nästa grej var ju det här med hur man firar tjugofem ? Vad som helst räcker ju inte, och både stor fest och resa har varit på tapeten, men istället kom jag på att jag vill ha en stor middag med vänner och familj i mammas trädgård. Min syster sa att det var det tråkigaste hon hört, men det kan hon skita i för det kommer bli fantastiskt. Och förhoppningsvis kan jag resa iväg någonstans till slutet av sommaren också !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar