9.14.2014

MY VOTE




När jag var yngre trodde jag att ingenting någonsin skulle ta slut. Det skulle alltid finnas mat, det skulle alltid finnas vatten, alltid kläder, möbler, apparater, bilar, kuddar, plastiga lampor, leksaker och allt annat sådant som man behöver för att leva. Tills insikten kom. Vi är många - miljarder många - som lever av och förbrukar en liten planet, som driver ensam runt i rymden. Jag önskar så ibland att jag kunde gå tillbaka till okunskapen då jag trodde att det bara var att förbruka, och tröttnar man är det bara att kasta allt i sopnedkastet och förbruka något annat istället. Så enkelt, så förödande. Vi lever i ett livsfarligt konsumtionssamhälle. Alla ska sträva efter något mer, ha allt, aldrig vara nöjd, köpa mer. Om nätterna tittar jag ut i mörkret, livrädd för att tänka på det som sker runt oss. Jag läser rapporter, lyssnar på forskare, ser dokumentärer, förstår sambanden mellan ökad konsumtion och ändrat klimat och tänker på vår lilla, ensamma planet. Jag är djupt besviken på världens ledare som inte arbetar hårdare för en hållbar planet. Istället prioriteras ett kortsiktigt vinstsamhälle där alla vill bli så rika som möjligt utan att bry sig om konsekvenserna. Jag gör det jag kan för att bidra till en mer hållbar värld och genom MANI hoppas jag att jag kan uppmuntra fler till att ta ansvar över vår planet genom att tänka långsiktigt och konsumera med tanke. Men jag kan ensam inte göra tillräckligt. Det krävs en mycket, mycket skarpare miljöpolitik. Min röst i valet idag går till Miljöpartiet. Men jag hoppas att vi inom en snar framtid kan få fram ledare som trycker ännu mer på miljöfrågor. För vår planets skull. För vår skull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar